Får man maximal vård om man anmält att man vill donera?
Ja. Sjukvården gör allt som kan göras för att rädda liv – oavsett vilken uppfattning man har i donationsfrågan. Det är först då man avlidit som frågan om donation aktualiseras. Och det är först då som vårdpersonalen får söka uppgifter om den avlidnes inställning till donation.
Upp
Är det säkert att man är död innan donationsoperationen påbörjas?
Ja. Den ansvariga läkaren är skyldig att göra en noggrann kontroll av att hjärnans alla funktioner har fallit bort. När hjärnans alla funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort, är man död. Det är först då frågan om donation aktualiseras.
Upp
Vad händer om man inte har gjort sin vilja känd och råkar ut för en olycka?
Sjukvården gör först och främst allt som kan göras för att rädda liv. Om livet inte går att rädda och om man vårdas med respirator, kan man eventuellt bli aktuell för organdonation. Sjukvården utreder då personens inställning till donation.
Om man inte tagit ställning och tydliggjort det för de närstående eller om man inte finns i donationsregistret och vare sig sjukvården eller de närstående hittat något donationskort, blir det de närstående som får försöka uttolka den avlidnes inställning. När den avlidnes vilja är okänd utgår Transplantationslagen ifrån att man är positiv till donation.
Upp
Hur gör man om jag dör och skulle kunna donera, men sjukvården inte vet vem jag är?
Då kan det inte bli någon donation. För att kunna bli organdonator måste man dö till följd av en total hjärninfarkt, medan man behandlas med respirator. Oftast sker detta på en intensivvårdsklinik. Det är väldigt ovanligt att vårdas på det sättet utan att sjukvården vet vem man är. Frågan om donation aktualiseras under alla omständigheter först efter att man avlidit. Man försöker då fastställa personens inställning till donation. Om man inte vet vem personen är blir inte detta möjligt, och det kan då inte bli någon donation.
Upp
Får donatorn eller de efterlevande någon ersättning vid en donation?
Det utgår ingen ersättning till donatorn eller de efterlevande i händelse av en organ- eller vävnadsdonation. Det har framförallt sin grund i att transplantationslagen i Sverige – precis som i de allra flesta andra länder – är inriktad på att förhindra kommersiell hantering med biologiskt material från människor. Den som under sin livstid donerar ett organ (främst njure) till någon får ersättning för de mer- eller omkostnader som donationen kan ge upphov till (till exempel förlorad arbetsförtjänst), men ingen annan ersättning.
Upp
Förekommer det organhandel?
Ja, det finns tyvärr en del som pekar på att detta förekommer. En del av det som enligt medierna förekommer i andra länder kan beklagligt nog vara sant. Det finns dock också en hel del vandringssägner om organhandel, vilket man får vara uppmärksam på då man hör om organhandel. I Sverige förbjuder transplantationslagen kommersiell hantering med biologiskt material från människor. Motsvarande lagstiftning finns i många andra länder.
Upp
Gäller donationsregistret och donationskorten utomlands?
I princip omfattas man av transplantationslagstiftningen i det land som man befinner sig i då man avlider. Under alla omständigheter konsulteras dock de närstående som uttolkare av den avlidnes inställning. Det har också förekommit att sjukvården i andra länder tagit kontakt med donationsregistret för att utreda en avlidens inställning till donation. I de flesta länder respekteras den avlidnes inställning så som den uttolkas av de närstående.
Upp
Omfattas utländska medborgare i Sverige av den svenska transplantationslagen?
I princip omfattas man av transplantationslagstiftningen i det land som man befinner sig i då man avlider. Under alla omständigheter konsulteras dock närstående som uttolkare av den avlidnes inställning. I de flesta länder respekteras den avlidnes inställning så som den uttolkas av de närstående. Det kan vara svårt att utreda utländska medborgares inställning till donation. Om det finns någon som helst tvekan om den avlidnes inställning får ingrepp inte göras.
Upp