Dick Lindberg, med nytt hjärta.
Foto: Kristian Pohl.
Det var nog något som inte stämde med hjärtat från början. Ovetandes om detta idrottade Dick Lindberg stenhårt under tonåren.
– Siktet var inställt på elitserien i ishockey, berättar Dick.
Signaler om att något var fel kom vid mönstringen. Ett par år efter lumpen rusade Dicks hjärta. Det var slutet för all träning. Hjärtat var kraftigt förstorat och hjärtmuskeln var inflammerad. När Dick tio år senare gick ut i trädgården för att vattna orkade han inte lyfta vattenspridaren. Ambulansfärd, vätskefyllda lungor. Och ett klart besked.
– Byt hjärta eller sluta leva. Ditt hjärta är utslitet, förklarade läkaren.
Dick låste in sig på sjukrummet under en vecka då han inte ens träffade familjen. Han grät, förtvivlade och förbannade inför det han dittills förträngt. Sedan bestämde han sig.
– Nu kör vi! Därefter tvivlade jag aldrig, konstaterar Dick.
Sommaren år 2000 ringde telefonen vid midnatt. Ett plan väntade. Jag borde kanske ha varit rädd, men kände bara en oerhörd befrielse. Jag var i sjunde himlen!
Konvalescensen blev tuff, men i februari 2001 började livet igen. Han kunde återigen jobba. Heltid!
– Pontus och Filip har fått en vanlig pappa igen. Men idrottandet får de numera stå för själva. Jag är mer än nöjd med att få vara tränare.
Tankar om framtiden?
– Min tidsaxel är nog lite kortare än andras. Mitt mål är därför att kunna skriva ”pensionär” i telefonkatalogen, avslutar Dick med glimten i ögat.